Torvalds om politik och globalisering

Några stream-of-conscious-mässiga funderingar: 

Nils Torvalds, som är journalist och viceordförande för SFP, säger bra saker ibland. I dagens HBL skriver han en kolumn som handlar om möjligheterna att bedriva politik i en globaliserad värld. Torvalds kritiserar Helsingin sanomats chefredaktör för dennes idé om att det politiska utrymmet minskat p.g.a. globaliseringen. Enligt Virkkunen är de politiska ledarnas uppgift nu att försöka framstå som förnyare. (Det som Virkkunens ledare huvudsakligen handlar om är dock de skiftande politiska ledarskapen i finländska partier, speciellt SDP, socialdemokraterna, vars partiordförande Heinäluoma meddelat att han inte avser att ställa upp på nytt.)

Cynism så det förslår, alltså, i tanken om globalisering och politk. Om jag förstår rätt är poängen här – om man sedan tillskriver den Virkkunen är en öppen fråga - att de politiska ledarna nu måste gripa tag i det lilla utrymme som de har, och försöka göra så mycket väsen av sig så att de kan vara med i kampen att vara de legitima förvaltarna av denna lilla smula av politik. Precis som Torvalds skriver handlar ingenting längre, förutsatt att man tänker så här, om vad politikerna verkligen står för. Om den här tanken verkligen skulle dominera politikers arbete skulle nog politikens legitimitet också snabbt urholkas. Inte bara skulle en sådan politisk ansats kritiseras för att vara populistisk (”att framstå som något”), men den är lika problematisk eftersom det är en hållning där den politiska sfären kännetecknas av en relativitet i relation till vad som ses som ”andra sfärer”. Enkelt uttryckt: ekonomiska (eller övriga) intressen definierar var politiken hör hemma.

Eller avsåg Virkkunen något helt annat?

Torvalds skriver: ”I den virkkunenska tolkningen står vi alla handfallna och vänstern mest och hänvisas till en liten fyrkant av på förhand godkända beslutsvillkor.” Torvalds själv förhåller sig kritiskt till förvandlingen av politik till förvaltning. Jag håller med honom. Det man kunde tillägga här är att det är viktigt att resonera kritiskt kring exakt vad det är man gör då man säger att någonting  inte är en politisk fråga och att politiken inte kan eller bör påverka något. Såsom jag ser det, förefaller dessa påståenden ofta (jag tror det finns motexempel) i sig själva vara uttryck för en viss rent politisk idé om hur världen bör se ut. Problemet är bara att de här gränsdragningarna framställs som neutrala, icke-politiska. 

De senaste årens diskussion om finska, privata eller delvis statligt ägda, företags outsourcing av fabriker till andra länder har väckt den här typen av diskussion kring vilka frågor som är politiska och vilka som inte är det. Åsikterna har gått isär – inte så överraskande.  

Men en problematik är hur man ser det ”politiska”. Om politik är det samma som partipolik i en mycket snäv bemärkelse, då innebär detta också (i en lika snäv bemärkelse) att vissa former av globalisering kommer att flytta besluten till andra arenor (eller andra politiska organ, som i fallet EU).

Det är lite intressant att Virkkunen menar att globaliseringen och den förändrade arbetsstrukturen i Finland skapat problem för socialdemokraterna i synnerhet. Virkkunen har rätt i att en traditionell arbetarklass är svår att identifiera numera. Men därmed inte sagt att Finlands befolkning består av börsmiljonärer eller ens ”medelklass” i någon allmän bemärkelse.

Min poäng är nog snarast att sätta ett frågatecken vid föreställningen att tiden sprungit ifrån socialdemokrater och övriga partier, snarare än högerpartierna. Centerpartiets framgångar, om något, visar väl på vilka sätt ett parti inte är speciellt bundet vid en speciell grupp. Som vi alla vet överbefolkas Finland inte direkt av den grupp av jordbrukare som en gång utgjorde centerns kärntrupp. I detta avseende förändras saker onekligen. Och det var ju i och för sig Virkkunens poäng. Så varför denna märkliga slutsats av honom gällande SDP?

Jag antar att det är en alltför paradoid läsning att tänka att denna typer av hänvisningar till historiska förlopp är avsedda som ideologiska anmärkningar som genom att rada upp de intressen som nu är rådanden, och vilka intressen som inte längre är aktuella, därmed försöker visa vilka partier som är ”förlegade”. (Men ett problem i sig utgör ju tanken att politiken skulle kunna reduceras till kontrahenta intressen.)

(Det här är inget försvarstal för SDP – jag håller med Virkkunen om att partiet ofta kännetecknas av både stelhet och närsynthet.)