Sfp-rättvisa
Sfp är ju numera officiellt det rättvisa partiet. Därför är det extra intressant att läsa HBL:s fina juttu om hur man inom detta parti delar ut pengar till kandidater. Pengarna kom från ”stiftelsen för det tvåspråkiga Finland”, men beslutet om vem som får pengarna fattades inom partiet någonstans. Var och av vem är tyvärr lite oklart.
- Jag gav vårt förslag med sexton namn men jag tänker inte berätta vilka de är, säger sfp:s partisekreterare Ulla Achrén.
Varför inte?
- Det angår ingen utomstående. Efter att jag gav namnlistan blev det stiftelsens sak. Jag vet ju inte ens om de godkände förslaget, de kan ge pengar åt vem de vill.
Hur denna lista uppkommit (som godkändes utan ändringar) är oklart. Det verkar i alla fall handla om någon rättviseprincip som inte involverar t.ex diskussion i något av Sfp:s beslutande organ.
- Jag satt med på alla arbetsutskottsmötena före valet och där diskuterades det här aldrig, intygar gruppordförande Ulla-Maj Wideroos.
Åtminstone är det skönt att veta varför vår favorit-broiler Calle Haglund had råd med en så synlig kampanj trots att han givetvis inte hade några chanser i valet. Det samma gäller Harms-Aalto (”Sänkta skatter ökar statens intäkter”).
Måste kännas ganska bittert för alla Sfp-kandidater som inte valts av den hemliga partieliten att göra karriär i partiet. Liksom: ”Tack för att ni slösar era egna pengar för att samla ströröster åt oss. VI hör av oss när vi behöver nyttiga idioter nästa gång. Nej, verkligen, vi ringer, bry er inte om att ta kontakt med oss.”
*host* *harkel* Jo, det där är väl, kunde man hoppas, en pinsam story. Det är ett märkligt fall av ingen-vet-nåt-men-kanske-man-minns-nåt. Jag kan precis tänka mig hur dedär samtalen gick.
Ergo:
*ring ring*
”SFP, hallå?”
”Hej! Det här är stiftelsen för det tvåspråkiga finland som talar.”
”Oj, tvåspråkighet, det tycker vi är kiva. Lustigt att man aldrig hört talas om er förut.”
”Inte alls märkligt. Vi är en helt obunden stiftelse med ytterst lösa band till kultur- och näringslivet. Vår stiftelse är politiskt neutral och sysslar endast med medborgerlig samhällspåverkan.”
”Det låter ju trevligt. Hur kan vi, världens största minsta parti, hjälpa er?”
”Jo, det är så att ni har ju val snart, och vi tänkte om ni kunde ge oss en lista med namn, vilken lista som helst, no questions asked.”
”Mmm. Det ska säkert gå bra. Men vad tänkte ni göra med den listan?”
”O, inget speciellt. Vi sitter här med en ospecifierad summa pengar som vi tänkte ge åt en par av era flickor och pojkar, helt utan baktankar eller något sådant. En slags anonym gåva från oss till er.”
”Nej, men så generöst! Har ni några önskemål om vilka kandidater ni vill ge fyrk åt?”
”Inga alls vet du. Det där får ni helt ta hand om på egen hand. Vi är inte så brydda, utan har nu bara den här ospecifierade summan med fyrk vi vill bli av med. Det är nu så små summor att det här är det knappast ens värt att göra någon grej av.”
”Lugn bara, den där policyn har vi med de flesta donationer vi får. Och eftersom det nu bara är frågan om småslantar så fattar jag nu inte vad någon skall bry sig. Nästan så att jag kommer att glömma det här samtalet så fort det avslutas.”
”Bra idé, det kommer jag också att göra. Donationer på fyra-fem tus.. jag menar.. donationer på småsummor är ändå ingenting som man kommer ihåg fastän man försöker.”
”Suveränt. Jag skickar listan så fort jag knåpat ihop den Toffe.”
”Puss på dig Ulla.”
*klick*
Annars bra, men jag tror du fick den sista repliken lite fel, Det ska nog vara så här:
“Suveränt. Jag skickar listan så fort Toffe knåpat ihop den”
Läs för övrigt Hbl:s juttu idag också… Achréns uttalanden är faktiskt ännu roligare i verkligheten.
Månne inte hon får börja söka efter nytt jobb snart.
Jag kunde knappt tro mina ögon när jag läste det här i morse. Bra jobbat SFP! Ni stärker verkligen mitt förtroende för partiet. Och perfekt timing är det faktiskt, med hela Rättvisegrejen också. Milda makter, vilka genier är det som knäcker såna idéer? Hur skulle det vara med ”Rätt visa”? En särskrivning som dessutom skulle skildra svenskans förfall i vårt land. Lager på lager, vet ni. Djup. När anställer de mig?
Ett parti vars politiska strategier inte angår offentligheten är inte ett demokratiskt parti!
Då har man ju ingen aning om vad man röstar på – förutom mygel. I ljuset av dagens artikel verkar charles’ tolkning mer och mer rimlig.
Att stöda sådana som inte har möjlighet till egen finansiering inför en valkampanj är så vitt jag kan se bra. Nu har man istället valt ut vissa enskilda påläggskalvar. Det verkar som om man helt enkelt vill ”branda” sin kommande partielit. När de väl kommer upp sig ska folk redan känna till dem, även om de inte t.ex. suttit länge i riksdagen. Den här Haglund har ju varit skicklig på att se till att folk känner igen hans namn och nuna. Kanske det upplevs som ett problem med Wallin att han inte var ett tillräckligt känt namn när han blev ordförande. Problemet är alltså: en liten inre klick bestämmer vem som ska bli partiets nya ledare, medan det väl borde vara dem som fältet har förtroende för som väljs.
Ett annat problemet är att jag får samma känsla av de andra partierna också. Stå sen och beskärma sig över att valdeltagandet är lågt och att folk inte intresserar sig för partipolitik. Det kanske rent av borde ses som ett sundhetstecken att valdeltagandet är lågt med tanke på detta?
Att man vill lyfta fram vissa enskilda inför framtiden är väl just precis vad Achrén säger.
Det här tål en upprepning, på grund av dess komiska klang:
Det verkliga folkpartiet, kyss Karlsson. Jag vet inte vad ett ”folkparti” är, men jag antar att det betyder ungefär lika mycket som ”demokratisk” i Demokratiska republiken Kongo eller Demokratiska folkrepubliken Korea. Eller menar hon i motsats till det overkliga folkpartiet, det som inte finns? Då blir det svårt att hitta motargument.
Därtill skulle jag gärna starta en folkrörelse mot användning av ordet påläggskalv i överförd betydelse.
Var det inte Ulla-Maj Wideroos som förklarade på radion att en plus trettiårig kvinna från Österbotten aldrig skulle nå fram utan utomstående sponsorer? Kanske. Men nu är det knappast de anonyma och direkt fattiga man sponsrat. Nils Torvalds var med bland de sexton, troligen också andra snillen som Harms-Aalto och Björnberg-Enckell. Tre typer redan där som garanterar att pilen för den intellektuella utvecklingen i partiet pekar stadigt söderut. Fattas bara att Eva Biaudet gör comeback.
Få se vilka följder detta får. Jag gissar: inga.
Pia, månne inte valdeltagandet sjunker ytterligare en smula.
Vanhanens dåliga press börjar också ackumulera en rätt stor massa.
Inget verkar dock bita på Saml. vilket beror på att deras väljare vet precis vad de får.
Farsen fortsätter. Listan på de lyckliga 15 (eller är det 16, tydligen har de räknat med Harms-Aalto 2 ggr, är det dubbelnamnet som spökar eller, gah, jag orkar inte ens komma med gissningar, verkligheten är ändå tokigare).
Se VBL och HBL. Älska folktingssekreterarens lilla ”felsägning”. Älska!
Vet de, Evagrios? Vet någon överhuvudtaget vad Saml kör?
Annars kan jag inte annat än beklagande hålla med. Iofs har väl SFP inte brukat lida när valdeltagandet går ner. Och inte kanske de gör det nu heller?
Jag håller med om att Saml knappast drabbas lika hårt av det sjunkande valdeltagandet som andra. Är det dit vår demokrati är på väg, att man känner sig tvungen att rösta bara för att hindra ett högerenvälde? Men de flesta upplever väl inte ens det behovet.
Kunde vi inte döpa om vårt land till Demokratiska Folkrepubliken Finland? Jag tycker det låter så övertygande.
Saml. är ju det enda ärliga partiet… På nåt plan. Alla vet att de driver de rikas och storföretagarnas intressen och det är just vad de gör. Alla andra säger en sak och gör en annan.
Inför riksdagsvalet ställde ett antal sfp:are upp för ett civiliserat uppror som det hette under devisen ”Det öppna rummet” med avsikten att återupprätta tron på politiken och ytterligare marknadsfördes partiet i god tid inom Svenskfinland som ”Ett litet stort parti” och utanför som ”RKP – suomalainen kansanpuolue”. Valbudjeten fördubblades och nya partiordförande Stefan Wallins nuna syntes på affischer överallt. Jan-Erik Enestam vägrade att ge ifrån sig ministerskapet och det hela kompenserades med pengar för att det inte för Wallin skulle gå som för Ole Norback i tiderna. Som finansiär stod ”Stiftelsen för det tvåspråkiga Finland”. Wallin behövde dessutom en ansiktslyftning eftersom hans förflutna som ”konstitutionell höger” utgjorde en politisk risk. Bättre att förekomma än förekommas.
Valet och i synnerhet regeringsförhandlingarna gick bra och Wallin fick i en tv-intervju sig tillställd frågan om vem som egentligen står bakom stiftelsen, och som ovan politiker trampade han direkt i klaveret genom att basunera ut att det är bättre att ingenting veta för att kunna göra de rätta politiska besluten. Den finlandssvenska pressen lät saken bero och belades med munkavle eftersom finansiären visade sig vara dess ägare.
Det finlandssvenska journalistiska uppdraget är helt enkelt en omöjlighet ”Bit ej den hand som föder dig”.
Jo, Saml. är faktiskt ganska ärliga och när de försöker vara oärliga så är de det på ett så skamlöst sätt att ingen kan bli lurad, jfr. ”Arbetarnas president” och ”Motsättningarnas tid är förbi”.
En hel del kunde säkert sägas om, enligt egen utsago, extremfeministen Wallin, men ett förflutet som konstitutionell är knappast en politisk risk. Georg C. har rehabiliterats, som kommunisterna brukar säga, medan klovnen Torvalds saknar trovärdighet från dagen ett till graven. Närmast lyrisk var han om sin roll som folkfostrare i ett Hbl inlägg för inte allför länge sedan. Jämförbar med grundskolan ansåg sig idioten vara på 70-talet. Tala om omvändelse. Att ingen sådan ägt rum bevisas av att vänstern stöder honom ännu idag. Nu tilldelas han pengar via sfp av storkapitalet, som suger ut arbetaren. Knappast vill företagen se honom bli vald. Annat är det med Claes Andersson. Han sponsras av facket, som suger ut arbetaren oavsett om denne vill se honom vald eller inte. Typisk utsugning i vänsterstil.
Den pragmatiska politiken…
”Finlandssvenska skamfläckar” ur Papper:
http://bp3.blogger.com/_phUXT7pX0Wo/SDgGjQ2Qg0I/AAAAAAAAAPI/pxs3r-PCge4/s1600-h/sfp+papper.JPG
Diskussionen om sfp:s bindningar är viktig och bra. Lika goda kålsupare är väl alla etablerade partier, dock. Fin intervju av Susanna Ginman med Ståhlberg i A-17 för en vecka sedan eller så.
För övrigt är jag av samma åsikt gällande Torvalds trovärdighet efter detta. Och kan Tv-nytts relativt låga profil (jo, de är gemensam redaktion med Aktuellt, ja, ja) i den här frågan ha att göra med att keruben Stambej också hörde till dem som fick pengar?
För det kan väl bara inte vara så att Kanervas sms -då ju drevet gick på högvarv- bedöms som intressassantare än politkers ekonomiska bindningar?