Skip to content

Vad menar Ben?

måndag, 20 april, 2009

Ett telegram från Blanqui nådde Motkulturfondens högkvarter i eftermiddags. Blanqui, som trängdes på samma alptoppar som Juantorena för en tid sedan, är fortfarande omöjlig att nå med elektroniska kommunikationsmedel. Tack och lov finns det budbärare, brevduvor, etc. Detta är vad Blanqui har att säga:

Ben Zyskowicz kritiserade nyligen Timo Soini för att fiska röster bland främlingsfientliga väljare. Det starkaste beviset för detta, enligt Ben, var Timos vägran att underteckna den antirasistiska appellen inför EU-valet. Ben anser att Soini bör bestämma sig för ”hur stor roll främlingsfientligheten skall spela i Sannfinländarnas politik.”(HBL 18/04/09). Intrycket man får av Ben är att den retliga Timo försöker hålla alla dörrar öppna, och därmed innesluta både skåprasisterna och kaderrasisterna inom partiet, genom att inte klart utsäga hur pass främlingsfientlig politik partiet tänker föra. Ben ser det som tecken på att en viss strukturell process är på hälft inom Sannfinländarna. Det är fortfarande oklart huruvida man tänker föra traditionell Sannfinländsk politik, enligt Ben ”herrehat och sociala orättvisor”, eller om man vill öppna för rent utsagt xenofoba element som Suomen Sisu inom partiet. Timos vägran till appellen ser Ben som en flirt med de senare av dessa alternativ.

Varför är Ben så olycklig över Timos velande hållning till hur stor roll främlingsfientligheten skall ha för Sannfinländarna? Ett citat från intervjun i HBL 18/04/09 kan ge oss ledtrådar:

”I väntan på att Soini ska välja gäller det för de andra partierna att hålla tungan rätt i mun i uttalanden om utlänningspolitiken. Helst ska man tala om någon annan än Soini och Zyskowicz sparade inte på krutet när han på torsdagen i riksdagen uttalade sig om migrationsminister Astrid Thors (SFP) linje.”

I artikeln förefaller citatet vara författat av journalisten Marianne Lydén. Det är ändå mycket betecknande: Samlingspartisterna (och eventuellt andra partiers politiker) tvingas p.g.a. Timos vacklande hållning framstå som hårda i utlänningspolitiken för att inte förlora skåprasisterna till Sannfinländarnas led. Varför skulle Ben annars reta upp sig på Timos beteende om han inte ansåg, medvetet eller omedvetet, att Timos röstfiskande också drar till sig Samlingspartiets potentiella valfångst? Just i denna bemärkelse får Astrid Thors en känga av Ben för hennes ministeriums bristande åtgärder för att effektivera behandlingen av ogrundade asylansökningar. Ben tycker alltså att utvisningsprocesserna är för söliga; ut med patrasket! En bra markör till skåprasisterna att Samlingspartiet inte har ”gone soft” i utlä(m)nningspolitiken.

Ett tecken på att min diagnos av undertexten i Bens kritik av Timo är riktig är följande iakttagelse. I artikeln anser Ben att antalet asylsökningar ökar alldeles för snabbt och att många söker asyl på bristande grunder för att behandlingstiderna är så långa. Resultatet är en förfelad integrationspolitik, förorter med stor andel utlänningar och tillspetsade sociala problem. Mycket talande frågar då Marianne av Ben: ”Och grodrunden för rasism uppstår? –Javisst.” Svaret och frågan uttrycker en alldeles speciell attityd till hur rasism och invandring skall karaktäriseras som samhälleliga problem. Det första antagandet är att grogrunden till rasism är invandring som sådan. Främlingen och de sociala problem han eller hon skapar, speciellt när det ”kommer många av dem”, är roten till det onda och lockar fram rasistiska attityder hos annars normala finländare. Matti Meikäläinen tvingas bli skinnskalle över en natt. Genom att stoppa invandring stoppas rasismen likt en kallbrand som amputeras från samhällskroppen. Ansvariga för att rasism sprider sig, enligt detta synsätt, är invandrarna själva som kommit i sådana massor att nivåerna för den finländska toleransen överskridits.

Tänk på idén genom följande otrevliga liknelse: Den finska samhällskroppen är välmående, frisk och stark genom sina djupt rotade värderingar och karaktäristiska sociala mönster. Invandringen är som ett virus i denna kropp. I små mängder kan vi tampas med den, integrera och upplösa invandrarna i samhällskroppen så att allt kan fungera som vanligt. Vid stora mängder virus överväldigas kroppens anpassningsförmåga och blir sjuk. Symptomet sjukdomen ger ifrån sig är rasismen. I en sådan berättelse blir inte patienten frisk genom att se sig i spegeln och utöva självkritik, utan genom att snarast möjligt få viruset ut ur kroppen.

Denna ideologi förutsätter bland annat tanken om en homogen finländsk kultur med klara råmärken och kännetecken som hotas av invandrare från främmande kulturer. Idén är själva stommen i Sannfinländsk politik och Bens eget röstfiskande ger utrymme för den genom att se invandringen som orsak till rasismen. Varför vill då Ben passa på att tygla till Astrid i sin kritik av Timo? Helt uppenbart är Bens kritik av Timos vacklande hållning, som opportunt nog ger honom chansen att delta i Astrid-bashingen, ett uttryck för hans egen tveksamma hållning i frågor om främlingsfientlighet. Han signalerar åt skåprasisten följande tankegång: ”Inte måste ni rösta på monster som Timo och Sannfinländarna för att få ut patrasket ur landet. Snabba utvisningar fixar vi nog här hos Samlingspartiet också, och istället för deras rassesnack kommer vi att kalla det något i stilen med ”hållbar integreringspolitik”. Rösta på oss så behöver ni inte sitta och skämmas för era främlingsfientliga åsikter likt pöbeln som röstar på Sannfinländarna.”
kokomus-kuuntelee
Det enda egentliga problemet med Timo för andra politiska populister är ju att han får röster. I en Samlingspartists tankevärld, vi talar alltså om ett gäng som har örat som sin logo (Kokoomus kuuntelee), erbjuder Timo helt enkelt en produkt på valmarknaden som tydligen har efterfrågan. Ben har nu spänt öronen och märkt att folkets (valkonsumenterna) senaste grej är främlingsfientlighet; han tänker därför att dum är ju den affärsman (politiker) som inte erbjuder produkten som folket vill ha. Det behövs bara en ny förpackning så att ingen misstänker den för att vara samma produkt som den omoraliske konkurrenten säljer.

Varmaste Aprilhälsningar,

Blanqui

Annonser
2 kommentarer leave one →
  1. måndag, 20 april, 2009 18:28

    Väl rutet.

    Jag är ingen vän av Sannfinländarna, men i den här frågan måste jag säga att Jag tycker Soini skött sig bra, åtminstone rent politisk pragmatiskt. För det är ju helt klart att de verkliga hycklarna i den här frågan är de andra partiledarna med Wallin i spetsen. Talet om att de är oroade över den tilltagande rasismen är givetvis skitsnack. Eller ok, de kanske är oroade, vad vet jag, men det är ju inte därför de har hittat på denna appell. Det egentliga motivet var, precis som Soini säger, att försöka påverka Sannfinländarnas kandidatnominering.

    Soini är nog den som vann spelet. Hans politik är skit, men den är mera ärligt skit än de andra politikernas sktipolitik.

Trackbacks

  1. Kort om rasism och partier « Början av 2000-talet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: