Chomsky vs. Foucault
lördag, 15 september, 2007
Ett rätt intressant filmklipp (från 1971) här, av flera orsaker. Det är två väldigt olika sorters intelektuella vi ser här. Det de diskuterar känns rätt relevant ännu. Men man slås också av att det funnits en tid när man kunde göra tv så här. När Foucault får veta att han ”bara” har två minuter att svara på Chomskys påstående, skrattar alla och säger att det är omöjligt. Idag skulle han fått 20 sekunder.
One Comment
leave one →
Motkulturfonden 
Utmärkt kolumn av Susanne Björkholm i Volt 21-08. Den går:
”JAG ÄR FEMINIST. Jag undertecknar Gloria Steinems ord: ”Få yrken kräver att man just har penis eller vagina. Resten ska vara tillgängliga för alla”.
Jag förbannar inkomstklyftor och ogillar arbetsplatser där unga kvinnor utsätts för ”skämtsamma” sexuella trakasserier.
Trots det börjar jag humma och hemma när någon ställer frågan. Att svara ”ja, jag är feminist” med tydlig stämma, rakryggad och stolt, har blivit en omöjlighet.
Varför?
Jo, på grund av en högljudd klick humbugmakare som kallar sig feministiska kvinnoforskare. De blandar ihop böra och vara med terminologi lånad från vetenskapen och kallar könet en social konstruktion. För kvinnovetare duger endast forskningsresultat som överensstämmer med ideologin. Det får man inte om man följer den vetenskapliga metoden. Då gör man som det bortskämda barnet när det håller på att förlora en omgång I Afrikas Stjärna: river sönder spelbrädet och sväljer tärningen.
Man påstår att vetenskapen ”bara är ett bland många sätt att förstå en verklighet som inte ens existerar utanför det sociala sammanhanget”. Dessa förnuftets missfoster, relativismen och konstruktivismen i de unkna gyttjepölar av intellektuell stagnation som är vanliga i genusforskningen.
Det finns och har alltid funnits ett enda sätt att öka vår kunskap om oss och naturen: den vetenskapliga metoden. Är den ofelbar? Nej. Är forskarna forskarna som följer den oberoende av kultur och immuna mot sociala tryck? Nej. Går vetenskapen säker mot missbruks- och förfalskningsförsök? Nej. Däremot är den vetenskapliga metoden den enda som korrigerar sig själv och alltid sätter dit fuskare.
Att blanda ideologi och vetenskap korrumperar båda. Lärde vi oss inget av den rasistiska eugeniken?
Den relativist som påstår att alla sätt att veta är lika värda och att verkligheten bara är en social konstruktion kan ju ta sig till följande kvinnoforskningskongress flygande på sin köksmatta. På det sättet skyddar han både natur och medmännisor mot onödiga miljö- och förnuftsförstörande utsläpp.”
Alan Sokal, som lurade redaktionen på Social Text genom att medvetet skriva postmodern smörja (finns det någon annan variant?) och krydda den med vetenskapliga begrepp på ett helt osakligt sätt, har skrivit boken Fashionable Nonsense där han visar att franska postmoderna genier är närmast att betrakta som idioter. Om postmodernister utgår från att människan är en social konstruktion samtidigt som den yttre verkligheten inte existerar som en av individen oberoende värld, så blir inte så mycket kvar.
Susanne Björkholms kolumn får mig att tänka på texter som representerar den finlandssvenska skräpkulturen som bäst. Här följer ett döskalleresonemang av Mikael Kosk:
http://www.nytid.fi/arkiv/artikelnt-684-1463.html
Om kulturer inte är olika bra, dvs. inte har olika legitimitet och allting är relativt istället, borde han ha insett att det inte finns något att diskutera eller förmedla.
Meningslösheten i problemet med Den Andre får en naturlig förklaring i och med att Den Andres vara eller icke-vara är ointressant, kunde man ju tycka. Vad han gör intresserar däremot. Alla människor är lika värda. Alla handlingar är det inte. Men missar man där borde ju moraldebatten vara ett icke-ämne. Tydligen inte. Vad vänta sig av någon som tycker att Nazi-Tyskland hade yttrandefrihet.
Ska inte Trygve Söderling disputera? Susanne Björkholms insikt om att bara forskningsresultat som överensstämmer med ideologin duger kan ha en viss aktualitet även där. Tiden får utvisa.